Du går runt och bär på osynliga gränser för vad som är möjligt för dig. Du har ärvt några från dina föräldrar, fått några planterade av dina lärare, och accepterat resten av dina vänner.

”Såhär gör man.” ”Sådär gör man inte.” ”Det här är enkelt.” ”Det där är svårt, ingenting för oss.” ”Du är såhär och kan det här.” ”Det där är ingen idé att du ens försöker.” 

Sanningen är att du inte har en aning om vad du kan göra förrän du har provat. Och jag menar inte att det räcker med att söka på Google eller tänka på det en stund. Du behöver ge allt du har. Det måste bli otroligt viktigt för dig, det är ändå ditt liv vi pratar om. 

Sanningen är att du inte har en aning om vad du kan göra förrän du har provat.

När du står inför ett vägval ska du sluta jämföra dig med din direkta omgivning, det kommer bara att begränsa dig onödigt mycket. Slå på din favoritlåt och börja fantisera istället. Skriv ner det mest inspirerande scenariot som känns i magen och ja, räkna med att du kommer att bli ifrågasatt. 

För det är klart att du kommer uppfattas som naiv om du ska lyckas göra något på riktigt. Det kräver ju att du måste tro på en framtid som inte finns än. Du kommer att behöva se bilder och känna känslor från en värld, ett liv och en plats som är så mycket bättre än det du har framför dig.

Utan att ha några bevis.

Det är så det börjar. Sedan fortsätter det med att du tar det första steget du kan se. Att du börjar med det du kan där du står.

Du behöver inte veta exakt vad det är du älskar att göra eller vad som kommer att vara den slutgiltiga destinationen. Om du tycker att något verkar intressant eller häftigt, ge det en chans.

Det är dags att bryta mot de där oskrivna reglerna som har gjort din värld onödigt liten.

Bli förbannad över din feghet, och bestäm dig för att ge syre till dina drömmar.