Utmattningssyndrom är ett allvarligt tillstånd som uppstår när långvarig stress leder till fysisk och mental kollaps. Men hur ställs diagnosen egentligen? Vilka är de officiella kriterierna för utmattningssyndrom?

I den här artikeln går vi igenom exakt vilka utmattningssyndrom kriterier som läkare använder för att ställa diagnosen, hur bedömningen görs och vad som händer under diagnosprocessen.

För djupare förståelse om hur du kan hantera utmattning och bygga upp din självkänsla igen, rekommenderar jag varmt kursen ”Stress och utmattning” som ger dig konkreta verktyg på vägen mot återhämtning.

Innehållsförteckning:

1. Officiella diagnostiska kriterier

2. Symptom och varaktighet

3. Klinisk bedömning

4. Differentialdiagnoser

5. Diagnosprocessen

6. Efter diagnosen – nästa steg

1. Officiella diagnostiska kriterier

I Sverige används diagnosen utmattningssyndrom (F43.8A) enligt Socialstyrelsens kriterier. De officiella utmattningssyndrom kriterierna beskriver ett tillstånd som utvecklats till följd av långvarig stress utan tillräcklig återhämtning. För att diagnosen ska kunna ställas måste samtliga följande kriterier vara uppfyllda:

• Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor
• Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden
• Symtomen har utvecklats till följd av en eller flera identifierbara stressfaktorer som funnits under minst sex månader
• Betydande lidande och/eller funktionsnedsättning i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden

2. Symptom och varaktighet

Vid bedömning av utmattningssyndrom symtom tittar läkare efter ett visst mönster. Minst fyra av följande symptom ska ha funnits varje dag under samma tvåveckorsperiod:

• Koncentrationssvårigheter eller minnesproblem
• Påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller göra saker under tidspress
• Känslomässig labilitet eller irritabilitet
• Sömnstörning
• Påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
• Fysiska symtom som bröstsmärtor, hjärtklappning, mag-tarmbesvär, yrsel eller ljudkänslighet

Varaktigheten är en väsentlig del av diagnoskriterier för utmattningssyndrom. Symptomen måste ha utvecklats som svar på stressfaktorer som pågått i minst sex månader. Dessutom måste de akuta symptomen ha varit närvarande i minst två veckor.

3. Klinisk bedömning

Vid läkarbedömning av utmattningssyndrom används flera verktyg och metoder för att fastställa diagnosen. Den kliniska bedömningen omfattar ofta:

1. Strukturerad intervju där läkaren kartlägger symptom, deras utveckling och bakgrund
2. Självskattningsformulär (exempelvis KEDS, Karolinska Exhaustion Disorder Scale)
3. Kroppslig undersökning för att utesluta andra fysiska orsaker
4. Blodprover för att utesluta andra tillstånd som vitamin- och mineralbrist, sköldkörtelsjukdom eller inflammation

4. Differentialdiagnoser

En viktig del av utredningen är att utesluta andra tillstånd som kan ge liknande symptom. Vid en klinisk bedömning utesluts eller bekräftas följande differentialdiagnoser:

• Depression
• Generaliserat ångestsyndrom
• Somatiska sjukdomar (exempelvis hjärt-kärlsjukdom eller sköldkörtelsjukdom)
• Kroniskt trötthetssyndrom
• Utbrändhet (som inte är en medicinsk diagnos)

Det är viktigt att notera att utmattningssyndrom kan förekomma samtidigt som andra diagnoser, särskilt depression och ångest, vilket ibland komplicerar diagnosticeringen.

5. Diagnosprocessen

Processen för att få en utmattningssyndrom diagnos följer vanligtvis dessa steg:

1. Första besöket hos läkare, vanligtvis på vårdcentral
2. Strukturerad intervju och eventuellt självskattningsformulär
3. Fysisk undersökning och blodprover
4. Eventuell remittering till specialist (psykiater eller stressrehabilitering)
5. Slutgiltig diagnos efter utredning
6. Behandlingsplan tas fram

Det är viktigt att du är ärlig och öppen under diagnosprocessen.

6. Efter diagnosen – nästa steg

När diagnosen utmattningssyndrom har fastställts enligt kriterierna, är nästa steg att påbörja behandling och återhämtning. Detta omfattar vanligtvis:

• Sjukskrivning (helt eller partiellt)
• Stressreducerande åtgärder
• Samtalsterapi (KBT, IPT eller psykodynamisk terapi)
• Fysisk aktivitet på anpassad nivå
• Eventuell medicinering för samtidig depression eller ångest
• Strukturerad återgång till arbete

För många är återhämtningen från utmattningssyndrom en längre process som kräver tid, tålamod och aktiva åtgärder. Johannes Hansen sammanfattar det träffande: ”Din återhämtningsplan ska inte handla om att bara skaka av dig allt det här och gasa dig ur krisen, för då är risken att du kommer köra rakt in i väggen igen och göra det ännu svårare att någonsin komma tillbaka.”

Att få en diagnos baserad på utmattningssyndrom kriterier kan faktiskt vara en lättnad för många – det bekräftar att dina upplevelser är verkliga och att det finns en väg framåt. Det ger också tillgång till rätt stöd och behandling för att påbörja utmattningssyndrom återhämtningstid på ett strukturerat sätt. Kom ihåg att återhämtningen tar tid, men med rätt stöd och verktyg är det möjligt att komma tillbaka starkare än någonsin.