Det finns bara ett sätt att bli modigare och det är genom att utmana dina rädslor. När du bestämmer dig för det kommer det att kännas häftigt. Men när du ska ta första steget kommer det bli jobbigt. Du kommer att tvivla, och då är det lätt att hitta på ursäkter så att du kan låtsas glömma bort allt.

Men du får inte lura dig själv till att tro att det kommer att bli lättare om du väntar. Det kan inte bli mer fel. Och du kommer aldrig att bli modigare bara för att du blir äldre. 

Du blir inte modigare bara för att du blir äldre.

”Prata med dig själv, för 13 år sedan” – så står det i bläck högst upp på det vita manuspappret som jag har förberett inför kvällen. Det är viktigt för mig att jag påminner mig själv om det. Förstår hur mycket min värld förändrades på bara några år efter gymnasiet. Bara för att jag var modig. Bara för att jag utmanade mig själv.

När jag har det glasklart i mitt huvud, när jag ser hur långt bort mina drömmar kändes när jag satt där i skolbänken – och hur snabbt allt ändrades och jag började stå på scener och föreläsa – då gör jag skillnad.

Jag minns det som ett uppvaknande när jag insåg att rädsla inte är en vägg – utan en tröskel. Den går att ta sig över. Jag började fatta att min ångest handlade om att jag sköt upp saker som var viktiga för mig, och hur jag blev tröttare ju längre jag snoozade. 

Det är få saker som ger mig så mycket glädje som att se ögon lysa upp sådär som när något träffar på riktigt.

När jag kan se hur något i blicken vaknar, som inte var där när vi träffades. Nu vet jag att det krävs att vi blir utmanade för att det ska hända.

Vi behöver alla någon som vägrar lyssna på alla anledningar till varför det är för svårt. Som gärna puttar dig utför kanten så att du måste lära dig att flyga på vägen ner. Som inte har några problem med att vara jobbig om det är vad som krävs.

Jag är tacksam för varje tillfälle jag får vara personen som gör någon annans värld lite större.