Det är klart att du kommer få märkliga kommentarer och ifrågasättande blickar när du börjar ta konkreta steg mot din dröm, men glöm inte bort att det är från människor som har gett upp sina egna drömmar.

Glöm inte bort att du alltid förstorar motståndet du upplever. Det är klart att du kommer att bli ifrågasatt. Det är inte ett argument för att sluta. Det är snarare ett bevis för att du gör något som har betydelse.

Vi är många som står där – om och om igen.

Vi står där med inspirerande drömmar i vår fantasi och ett bröst fyllt med nervositet. För alla de där vackra visionerna är ju bara inspirerande så länge du inte har bestämt dig för att ta första steget. Sekunden du fattar beslutet att köra, kasta dig ut, skriva på, säga ja – då är det inte lika inspirerande längre. För du blir rädd för att misslyckas.

Då vill jag finnas där.

För att påminna dig om att för varje nej finns det ett ja någonstans. För varje jury som inte ens nominerar dig, finns det en jury som vill ge dig alla priser. För varje människa som inte vågar tro på dig, finns det någon som bara väntar på att du ska fråga. För varje arrogant blick väntar det en av beundran. Men du måste lyfta blicken och fortsätta för att få uppleva det.

Tills dess skriver jag gärna texter som du kan luta dig mot. Jag vill vara någon som tror på dig när du inte riktigt tror på dig själv. Någon som påminner dig om att du är större än dina problem. En röst som nöter in i huvudet på dig att den där känslan av att världen är så stor och det du gör känns så litet – att det är priset du betalar för att leva på dina villkor.

Det är priset du betalar för att leva på dina villkor.

Det passar inte bättre nästa vecka, det finns inga bortförklaringar. Du vet vad du ska göra och det är nu, inte sedan, som du ska fortsätta. Ta större steg och bli starkare.

Sedan när du slår igenom så hårt att du får hybris, ja då kommer jag elda på ytterligare en stund innan det är dags att ta ner dig på jorden – med en verbal knytnäve fylld av kärlek i magen, om det behövs.