När du överskattar talang och underskattar hård träning – då är du inte bara bekväm och ogenomtänkt. Du ger även dig själv en motorväg till känslan av hopplöshet varje gång du möter motstånd. Hopplöshet är inte bara smärtsam och fylld med ångest.

Hopplöshet gör dig passiv. Hopplöshet söker enkla svar för att känna trygghet. Som att det du gör inte har någon betydelse. En känsla av att framgång bara är ämnad för vissa, och tyvärr inte för dig. 

Hopplöshet tar avstånd från andra människor. I längden leder det till frustration, ilska och bitterhet. Du blir övertygad om att världen är full av fuskare, människor med osannolik tur som föds med silverskedar i munnen.

Givetvis kan du jaga orättvisorna.

Människor du älskar blir sjuka. Chanser du jobbat hårt för försvinner rakt framför ögonen på dig. Vi föds såklart med långt ifrån samma förutsättningar. 

Men livet är också så mycket mer, som du bara kommer kunna se när du använder all den där frustrationen som bränsle, för att vinna över hopplösheten. Genom att aldrig sluta kämpa. Genom att aldrig sluta jobba hårt, och att fokusera på det du kan påverka – för att göra det bästa av ditt eget liv.

Men Johannes, alla kan ju inte springa runt och förverkliga sina drömmar. Hur skulle det se ut?

Det avslöjar bara hur litet du tänker om människor. Världen du ser framför dig idag är en konsekvens av precis det som du argumenterar emot. Drömmare som förverkligat sina drömmar – stora som små. Du lever redan i en värld byggd av drömmar.