Du behöver inte ha ätit smulor till frukost, haft en knarkande morsa eller en frånvarande idiot till farsa för att säga att du har gjort en resa från botten till toppen. För att få fira som en nyrik hiphop-stjärna.
För botten finns i alla klasser. I förorter, i ledningsrum och på takterrasser med utsikt över hela universum. Botten är ett passivt tillstånd, kvävd av omgivningens röster, avgrundsdjup smärta eller en långvarig känsla av hopplöshet.
Lämnad, skadad, ensam eller ledsen.
Du kan känna botten, fylld med olycka, oavsett hur stor pool du har eller hur många anställda som dina bolag betalar lön till. Oavsett hur lite du har eller hur lite du tycker att du behöver. Botten är lika mycket att känna tomhet oavsett vad du uppnår. Att inte vilja fortsätta. Att inte vilja leva.
Det finns hopp för ett bra liv oavsett dina förutsättningar. Något som är värt att jobba hårt för. Ett liv på dina villkor.
Det viktiga är att du kan övervinna sjukdomens handikapp. Du kan övervinna misshandeln och manipulationen. Du kan sätta gränser, stå upp för dig själv och kämpa trots att det tar emot – och långsamt låta din själ lysa igenom. Ta sikte framåt oavsett din historia.
Du kan bli starkare, vara modig, beslutsam, bli smartare och med tiden sådär självlysande och … du är framför allt inte ensam. Det finns hopp för ett bra liv oavsett dina förutsättningar. Något som är värt att jobba hårt för. Ett liv på dina villkor. För det är vad vi alla önskar. Och då spelar det ingen roll var du börjar.