Världen förändras snabbt och det finns ständigt mer att göra än det går att få gjort. Förändring under tidspress kräver ett modigt ledarskap, för fega chefer får utbrända medarbetare.

Det är mänskligt att bli stressad av förändring

Och det är mänskligt att hitta på ursäkter och undvika det som är viktigt – men när det är mycket att göra behöver vi hitta andra, nya, handlingsmönster. Därför är framgångsrika chefer skickliga på att inspirera sina medarbetare till att kliva utanför sina trygghetszoner så att de får det viktigaste arbetet gjort under sin begränsade arbetstid. De skapar en kultur som utmanar sina kollegor att sluta önska att det vore lättare och istället träna hårdare för att bli bättre på att prioritera det som ger resultat.

Chefer i Sverige är kända för att vara bra på att uppmuntra och skapa delaktighet

Men det är ingen hemlighet att vi är pinsamt fega när det kommer till att utmana och ställa tydliga krav. När min publik är fylld med flera hundra chefer frågar jag ofta om de anser sig vara modiga – ett tjugotal brukar räcka upp handen. Hur många anser sig lägga tillräckligt med tid och resurser på att träna upp sitt mod? Färre än tio.

Det är hög tid att sluta med det okritiska hyllandet av konsensus-ledarskap och trivsel-chefer som agerar som att de curlar sina bortskämda tonåringar på arbetsplatsen. Det är viktigt att vi börjar hårdträningen för ett modigt ledarskap som tar vara på människors potential.

Det är viktigt att vi tränar upp ett modigt ledarskap som tar vara på människors potential.

Modiga chefer konfronterar det stressade gnällandet över tidsbrist genom att sätta sig ner och spika strategiska prioriteringar. På så sätt engagerar de till smarta lösningar som löser deras medarbetares problem – ibland med en nödvändig påminnelse om att det är därför det betalas ut löner.

Modiga chefer förstår att det ligger i uppdraget att finnas som stöd vid problem. Men de är också sylvassa på att avbryta diskussioner när medarbetaren är på väg att övergå i en offerroll där viljan är stor att skylla på begränsade resurser.

Modiga chefer söker aldrig samförstånd med någon som inte tar ansvar. De står kvar, med fast blick och ställer krav. Givetvis leder det till spänningar, självklart är det obekvämt och människor reagerar ofta som små barn när de ställs mot väggen – men i ett modigt ledarskap är det okej, det måste få hända.

Modiga chefer pratar om ursäkter, offermentalitet och rädslan för att misslyckas. Inte som bränsle för passivitet utan för att påminna sina medarbetare och sig själva om att ta ansvar och träna upp sitt mod till att styra sin tid till det viktigaste.

Så hur börjar du?

Genom att sluta bekräfta stress och tidspress som ett oövervinneligt problem och genom att utmana dina medarbetare att andas och arbeta med rätt saker. Inte springa runt fullt upptagna utan riktning, utan att sätta sig ner i ett tyst rum, säga nej till småsaker och fokusera på de svåra uppgifterna som gör skillnad.

Givetvis kommer du som chef tycka att det är jobbigt att ställa den här typen av krav, speciellt om det är första gången. För det ju mycket lättare att bara låta saker ha sin gång – och du ”behöver ju inte fler problem”. Och det är klart du kommer att tvivla på vad du ska säga, bli nervös och vilja vänta. Men en modig chef tar ett djupt andetag, lyfter blicken, sträcker på sig och gör det ändå. Annars kommer du snart betala priset för din feghet med att alla du leder springer runt ofokuserade, tar på sig för mycket och levererar på halvfart hela vägen in i väggen.